Det började som en vanlig dag. Klockan ringde. Duschen sprangs igenom. Frukost åts. Väskorna som tas med i bilen är större, tyngre och mer otympliga nu till skillnad från axelremsväskan med skolböcker man är van vid. På vägen ut till Landvetter lyssnar vi på Vaken i P4, det programmet som brukar vara på när jag annars åker till jobbet. Jag minns inte vad de pratade om. I mitt huvud snurrar alla möjliga tankar. Om livet, om resande, om logistiklager (tack Mölnlycke), om Lanzarote (platsen som nu ska se sig slagen i kampen om att vara den mest avlägsna platsen jag besökt är).
Jag är på väg till Perth, WA. Alltså inte Perth i Skottland, utan i Aus-fucking-tralien. Så stort att det nästan inte går att förstå. Känns lite som den där hisnande känslan när lille Emil, 7 år, ska börja skolan på riktigt. Eller som när Ida hänger däruppe i flaggstången och ser kyrkan i Mariannelund. Ungefär så känner jag nu, och det är det jag vill försöka förmedla med den här bloggen. Den är inte tänkt som en twitter, utan mer min lilla del av cyberrymden, där ni läsare (vilka ni än är) kan följa mig på mina äventyr. Ska även försöka få upp lite bilder. Svårt att bifoga dessa när man skriver utkastet på ett block från H-Trycks 100årsjubileum, placerat i en mapp från samma tillfälle.
Hörs! EOJ Signing off!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar